Kick-ass oktober

Som jag har längtat efter att få skriva det. KICK. ASS. OKTOBER. För det har det verkligen varit. Det har inte varit rosenrött i 31 dagar, men det har hänt saker i min omgivning, hjärna och kropp. Jag har rensat, renat och funderat vad som är värt och vad som får mig att må bra.
 
En av höjdargejerna som jag tror har hjälp är att jag ÄNTLIGEN har hittat mig en terapeut. Efter sisådär ett halvår av släng hit och dit åt alla möjliga håll har jag hittat ett ställe där jag får komma en gång i veckan och för en timme bara prata om det som finns i mina tankar. Att inte känna ångesten över att jag hamnat fel, att det inte ger och inte ha någon kontinuitet i det. Även fast vi kanske inte hade den bästa starten så känns det bra nu och det är så skönt.
 
Jag ser förändringar i mitt mående när jag gör stora förändringar i livet. Och en sådan har verkligen skett. Jag har börjat på handels. Min dröm sedan åttonde klass. Och som jag trivs! Det känns som jag har hittat hem. Visst klagar jag, tycker det är mycket, men samtidigt tycker jag det är så intressant och känner att nu studerar jag faktiskt något som kommer ta mig någonstans. Den känslan. Och sedan studentlivet för övrigt är också ganska lovely. Sittningar och puben såklart, men även sitta kvar i biblioteket eller få fribiljett till Frölunda och faktiskt utnyttja det. Men framför allt, alla underbara människor. Att man kan lära känna personer så nära på två månader. Hittade mig guldkorn som jag har roligt, och mår bra, med.
 
Jag har många underbara människor runt omkring mig och har börjat inse att jag vill värdesätta de som är där. Jag har under åren lyckats samla på mig en hel drös med människor som berikat mitt liv på ett eller annat sätt, och känner att de är fantastiska. Men man kan inte ha för många. Så jag har tagit mig en funderare, eller mer börjat reflektera över vilka som lyfter mig. Jag ställer inte lika höga krav på mig själv utan ser vad som sker. Det ska inte vara jobbigt och ansträngande att hålla vänskap vid liv.
 
En vän jag dock tagit avstånd till är min kära iPhone. Ett tips; gör det! Kan ju säga att vi fortfarande är gifta och går sällan utan den, men nu händer det faktiskt. När jag pluggar lämnar jag den till mamma så jag inte jan kolla instagram, twitter och facebook var femte minut. Om jag ens släpper den mellan ronderna. Jag är inte ens speciellt poppis och får inte överdrivet många sms så det är ganska skönt att vara ifrån den.
 
Sen har jag insett vikten av de små grejerna i vardagen som förgyller livet. En helg uppe i Örebro med bästa Mina, mys i Jullans lägenhet med Annie, sleep-over en torsdag hos Emma, sittning på en onsdag, dejter osv. Att sitta hemma är ingenting som får mig att må bra har jag nu insett efter x antal år då jag trott att det vad jag vill när jag är ledig. Samtidigt har jag börjat uppskatta att vara hemma med hela familjen. Middagar med alla fyra är guld värda, jag har börjat säga ja när mamma frågar om jag ska med henne ut och promenera. Min säng är fortfarande heaven men jag har insett att det är ganska skönt att lämna den också. Plugga i köket är mer effektivt, och då blir även det mer intressant.
 
Som student är man inte rik kan jag meddela. 1 125 kronor i månaden lägger jag på busskort, ca 500 kr på kursliteratur. Sen gymkort, telefonräkning osv. Det blir inte mycket kvar. Har sagt upp spotify för att spara in 99kr i månaden. (Vilket har lett till att jag lyssnar på musik från februari i år som Robin Stjernberg) Men har börjat föra en budget och värdea mina pengar. Och jag kan säga att även fast kläder är nice, så är fika, lunch, you name it, det mycket mer. En varför inte en resa till Örebro? Sen med min planeringsmani så tycker jag det ärligt talat är ganska roligt att hålla koll på vad varenda krona försvinner. Om det inte är värt att skriva upp är det inte värt att köpa! 
 
Men framför allt har jag börjat känna mig hemma i mig själv. Jag är ganska kick-ass amazing och det är något jag så smått börjar inse. Jag är social, glad och smart och det är så mycket viktigare än siffran på vågen eller måttet på midjan. Det är okej att äta godis en lördagkväll, eller popcorn en vanlig tisdag. När jag slutar tänka på det så sker det mer naturligt. Sen älskar jag att träna, det mår jag bra av. Men det ska inte vara en hets. Tre gånger i veckan ungefär har jag kört med under månaden och det är lagom. Jag börjar hitta en balans som funkar. PMSen kommer och då är det piss, men målet är att försöka låta denna vara där tre dagar i månaden och sen fortsätta vara mitt fantastiska jag.
 
Det har varit en bra månad. Jag har lärt mig mer om mig själv, min omgivning och vad jag mår bra av. För ett år sedan skapade jag hashtagen #lyckligtnovember och känner att den är så amazing efter kick-ass oktober att den återkommer i år igen. Så joina mig, så gör vi det som gör oss lyckliga i november!

Fucking Åmål

Blev en blåvit förlust. Krävde en härlig timmes pw. Och systermys. Med pizza. Och fucking Åmål. Så mycket nostalgi. Både från 90-talet med kläderna och från för några år sedan med festerna, högstadiet osv. Och Johan Hult i filmen. Så himla skronkig. På sättet asså! Killar framställs ofta som häftiga och känslokalla i filmer men han är godheten själv och jättekär. Gosigos. Samtidigt måste jag säga att filmen känns lite före sin tid. Den är gjord 1998 och handlar om homosexualitet. Det är 15 år sedan, det känns som det ämnet inte alls var lika accepterat i samhället. Tänk vad få filmer det fortfarande inte görs som berör ämnet. Allt ska vara familjen Svensson i landet lagom. Jag höjer flaggan för budskapet i filmen, som är den enda tillsammans med Patrik 1,5 jag kan komma på som handlar om det, samt att de vågade göra den redan då. 

Håll tummarna att det blir en bra dag imorgon!

Du kan sluta dina ögon & aldrig känna dig ensam

Det här inlägget vill jag tillägna alla mina nära och kära som jag har runt mig. Jag är så tacksam för allt er stöd jag får, både när jag har det jobbigt och när jag mår bra!
 
Jag har svårt att intala mig själv att jag faktiskt är bra som jag är och behöver ofta bli påmind om detta. Därför kan man lite överallt här hemma hitta post-it lappar med olika citat och motiverande texter. De sitter i nattdukslådan, vid sängkanten, i köksskåpet och på spegeln i garderoben.
   Igår när jag gick in i den sistnämda var det inte bara de jag själv satt dit som jag fann, utan hade även fått tre av Emilia. Jag blev så glad, de kommer verkligen ge mig motivation att kämpa på och gör mig varm i hjärtat varje gång jag ser dem. 
   En annan fantastisk motivationsgrej jag har är en tavla stående på nattduksbordet med fina ord och korta meningar om mig som mina nära sagt. Att veta att jag har ett sådant stort skyddsnät med folk som älskar mig är det bästa som finns. Så om inte att kämpa för min egen skull skulle vara anledning nog så gör jag det för dem/er också!
 
 
Tack för att ni finns!

Sexualitet

Jag kände bara att jag måste få fram mina tankar om detta ämnet. Såg precis en bild en vän lade upp på facebook där hon står och pussar sin flickvän. Jag i mina kretsar är inte van vid att se detta, och visste egentligen inte hur jag skulle reagera om det kom så nära mig. Men inser nu att min förväntade reaktion stämde, det är exakt lika fint som kärlek mellan man och kvinna. Vi måste lära oss att se bort från könet och bara vara lyckliga att människor hittar någon att vara lycklig med. Det spelar ingen roll om det är en tjej, kille eller alien! Jag är en sucker for love och tycker det är supergulligt när par lägger ut bilder på varandra när de pussas och kramas (dock finns det en gräns av hur många innan man känner sig som en del av förhållandet eller man blir för avundsjuk). Sluta inte med det, eller gör det inte för att samhället inte accepterar er. Det är inget fel på er, det är fel på samhället! Så fortsätt att sprida kärlek vill jag bara säga till alla, var lycklig i vem du är, och vad/vem du har. Se till att må bra, så tror jag att allt är rätt!

(Bilden lånad med tillåtelse av ägaren)


To-do-list 2012

Idag har jag gjort mig en lista som består av punkter som jag ska ha som riktlinje nu fram till sommaren, men flera punkter funkar resten av året och längre än så. Här ska ni få se vad mina mål är!


- Godis- och sötfri resten av januari - för att få bort mitt sötsug som jag har byggt upp nu under hösten. Detta kommer bli jobbigt, framför allt de första dagarna och veckorna. Men när januari är slut kommer det förhoppningsvis vara borta och då kan jag börja äta måttligt när jag vill mysa till det!

- Äta nyttigt, i lagom mängder - Nu kan jag äta alldeles för mycket trots att jag redan är mätt. Jag ska äta tills jag är mätt, men sedan räcker det. Och hoppa över småätandet och mina digestive och skorp mellanmål. Något litet, frukt eller keso passar perfekt som snacks när jag är sugen på något. Annars äter jag rätt nyttig mat, det är vi faktiskt bra på här hemma.

- Gå ner till 53kg igen - Jag var där och lite till, men tappade all min motivation denna hösten, men nu ska jag sätta igång igen. Detta är inte ett omöjligt mål och det känner jag inte att jag vill satsa på, utan en vikt som jag kan vara nöjd med.  Deta gör jag för mig själv, för att jag ska känna mig nöjd när jag ser på mig själv. Där jag är nu känns det inte så...

- Vara mig själv -  Ta på dig vad du tycker är fint, gör vad du tycker är roligt och säg det du känner. Om andra inte gillar det så fine, men om du inte är dig själv är det ju ändå inte dig de gillar! Du mår bättre och oftast fler som gillar dig ändå! Varför vara någon annan när man kan vara sig själv?

- Simma en gång i veckan - Jag var i Kungälv förra veckan och simmade och det var riktigt skönt. Planen är att jag simmar en gång i veckan, inte bara för att det är bra motion utan också för att det är avkopplande. Antingen blir det i Kungälv eller Valhalla inne i stan.

- Mer utåtriktad, träffa mer människor - Att få komma ut och lära känna mer nya människor utvecklar också en själv. Det är alltid roligt att ta reda på alla olika typer och det kan man inte göra för mycket. Detta känner jag att jag utvecklade mycket redan förra året, men jag kan absolut fortsätta och göra det ännu mer!

- Vara spontan! - Stanna kvar i stan efter skolan, ta en liten promenad kanske, sätta sig och fika och plugga. Dessa små saker kan verkligen förgylla vardagen och göra den mer spännande. Säg ja om någon frågar om jag ska med och göra något!

- Stressa inte upp mig i onödan gällande framförallt skolan - Ja, man har mycket i skolan och vissa stunder vill man bara sjunka genom jorden för man har sådan panik eftersom man inte vet vad man ska börja. Ta ett djupt andetag, gör en plan vad som är viktigast och inse att allt inte behöver vara 100% rätt. Det är okej att få vg och det är okej att vila en kväll, det kan t.o.m hjälpa en för att orka ta tag i det!

- Ta hand om mina vänner - Jag har ett gäng jättefina vänner och ibland när man är insnöad i skolböcker och allt vad det kan vara kan det vara lätt att tappa kontakten lite... De betyder och de får en att orka så se till att träffa dem och få dem att veta vad de faktiskt betyder för mig. Utan dem hade livet varit väldigt tråkigt och svårare att ta sig runt. Glöm dem inte, de behöver mig förhoppningsvis lika mycket som jag behöver dem!

- Cykla till bussen så ofta som möjligt - Jag har lite mer än tre kilometer dit och speciellt nu tar latheten överhanden och jag åker med pappa lite tidigare istället för att cykla. Visst, det kan vara jobbigt att behöva cykla, men det finns mycket positivt med det också så som; självklart motion, på morgon blir det ett härligt uppvaknande, frisk luft, ger mig mer valmöjligheter när jag ska ta mig hem eftersom annars finns det ca två tillfällen jag kan ta mig hem. Med cykeln i Jörlanda kan jag vara mer spontan!

- Ta promenader - Det är skönt och kan ge en energi en seg dag. Detta gäller både med hund och utan för med henne blir det inte mycket till motion... Testade stavgång för första gången i torsdags och det är något jag absolut kan fortsätta med!

- Löpträna så jag klarar Göteborgsvarvet i maj - Det längsta jag har sprungit är 13km och det klarade jag bra, men innan maj måste jag ha sprungit minst 2 mil så jag verkligen vet vad det är jag ger mig in på. Jag har handbollen och det gör att jag vet att jag har konditionen och jag vet att jag kan klara loppet, men vill gärna göra det på ett bra sätt. Samtidigt tycker jag det är skönt att springa. Det som sätter stopp är väl att jag inte har någon rolig runda som är så lång, för jag tycker det är fruktansvärt tråkigt att springa på samma ställe flera gånger under ett pass. Jag får helt enkelt tänka ut något.. En plan är att springa fram till Stenungsund och så hämta någon mig där...!

- Bry mig mindre om vad andra tycker och tänker - Gör vad du själv vill. Ditt liv, dina beslut. Och det finns inte så många saker som är pinsamt. Om du gör något lite annorunda, se det som charmigt istället för pinsamt! Det gör dig till dig. Och annars har du fått nåon annan att skratta, great, finns det något bättre än att göra någon annan glad?


Detta är min plan för våren 2012, har ni några mål för er själva?
//Josefin♥


Ursäkta, vad sa du?

När jag åkte hamnade jag på en sittlift tillsammans med två danska killar. Eftersom jag inte hade något annat för mig lyssnade jag när de pratade. Och jag fattade inte mycket. Man pratar om att svenska, norska och danska låter lika och man fattar vad de andra säger. Men är det så? Enda gången jag hör vad de säger är när som pratar väldigt långsamt och har upprepat det några gånger.

Men vad ska man göra när man inte hör vad de säger? En tjej gick in i hissen med mig och frågade något på danska. Jag förstod inte så frågade om hon kunde säga om det. Hörde inte igen, men kunde inte me att fråga igen så svarade bara; Njajanej... Eller något sånt. Vi hade kunnat fortsätta där och försöka förstå, men tror inte det hade gått så bra ändå. Och jag ville ju inte verka dum som inte ens förstår mina grannar från landet brevid.

Men jag undrar om de förstår oss. För det har jag alltid hört. Alla säger att vi förstår inte jättebra de scandinaviska, men alla förstår svenska. Men hur kan det vara så? Jag skulle nästan kunna slå vad (men bara nästan har alltid fel så vore lite riskfyllt...) om att även danskarna säger att alla förstår oss. Vi fattar inte ett ord av vad de säger men oss, oss förstår alla!


Så medans jag satt där med de danska killarna, försökte jag se så snygg ut som det går i skidhjälm, alla kläder jag hade med mig(och såg därför ut som michellingubbe) och rånarluva över hela ansiktet med glasögon så man såg inget från mitt ansikte. På det skulle jag försöka fundera ut hur jag skulle kunna starta en smart konversation. Kom tillslut överens med mig själv att sitta tyst. Det hade bara blivit väldigt pinsamt när jag efter varje ord de sagt frågade vad de sa, och ändå bara svarade; njajanej...

gamla ullevi bör behålla ståplatserna

Står här och diggar till dirty diana och beat it med Micheal Jackson. ;) Kopplar in dator i mitt högtalarsystem så kan jag använda spotify med bra ljud! :)

Fick sluta vid halv elva i dag! Hade två lektioner. So först där vi tittade klart på flyga drake, och sen svenska där vi fick lyssna på några argumentationer, men jag har redan gjort. Gjorde i måndags, var för mer idrottslektioner. Man fick inte välja ämne och om man var för eller imot själv, utan det valde läraren. Men det gick bra, hade bra argument. ;p Sen fick vi tillbaka våra argumenterande texter. Där fick vi välja ämne själv, skrev att jag tyckte de borde behålla ståplatserna på gamla Ullevi, fick MVG-, är nöjd. :)

Här får ni som vill läsa min text om ni vill; 

Gamla Ullevi bör behålla ståplatserna

 Jag tycker att de ska behålla ståplatserna på gamla Ullevi. När klacken står och hoppar och hejar skakar det i husen på andra sidan Mölndalsån, detta för att den är felkonstruerad. Det är väldigt dåligt att de bygger en ny arena med ståplatser och så håller den inte för hoppning.


 När du är på arenan nu och tittar på en fotbollsmatch är stämningen och känslan på topp. Klacken som studsar och sjunger ger en härlig känsla. Om de hade behövt sitta ner istället tror jag det inte hade blivit det samma.

 
På intervjuer efter en match kan spelaren säga att publiken är som en tolfte spelare, och så känns det verkligen. Ju mer åskådarna och hejarklacken hejar på laget nere på planen, desto bättre spelar de. Tänk om klacken skulle behöva sätta sig ner, stämningen skulle sänkas och spelarna hade fått mindre peppning och därför spela sämre. Då hade kanske inte guldet varit på väg hem till Göteborg! Det måste ju finnas någon anledning till att IFK Göteborg inte förlorat en enda match på hemmaplan på gamla Ullevi under säsongen.

 
Känslan och spelarnas brillianta spel som leder till vinster och topplacering i tabellen påverkar även ekonomin. Mer människor vill gå och se fotboll när favoritlaget vinner, när det är klass på spelet och stämningen är hög. När mer personer kommer och ser på fotboll, säljs mer biljetter och intäkterna ökar. På så sätt får klubben och Göteborgs stad mer pengar. Med pengarna kan staden förbättras, eller så skulle de kunna bygga om arenan så att den är tillräckligt stabil för att hålla för skutt. Klubben kan lägga pengar på att förbättra klubben, och deras ungdomssatsning. De hjälper oss ungdomar att komma ut och röra på oss och att tycka fotboll och sport är kul.

 
Anledningen till att ståplatserna kanske försvinner är för att det skakar i husen på andra sidan ån under match. De boende säger att det känns som det är en jordbävning som sker. Att de inte kollade upp detta innan de byggde en stor arena, för många miljarder. Kanske kan de bofasta ha överseende tills en vettig och billig lösning hittas som gör att både de och ståplatsinnehavande blir nöjda. Det är match ungefär en gång i veckan, oftast mindre, mellan april och oktober. Det är femton till tjugo matcher med allsvenskan, Europa matcher och cupen över hela säsongen. De bofasta vet när matcherna spelas, kan de inte se till att vara någon annanstans under de två timmarna. En möjlighet är att gå och uppleva den fantastiska stämningen på arenan.

 
Att finna en lösning till detta problem som gör båda parterna belåtna är nästan nödvändigt. Det vore synd om arenan tappade lite av sin charm, vilket skulle ske om ståplatserna skulle bli sittplatser. Inte heller ska befolkning som drabbas behöva bo kvar i sina hus där lamporna vajar.

Vad tyckte ni som orkade läsa? :)

När jag kom hem vid elva började jag baka bullar som jag sedan gick ner och gav till farfar, för han gillar bullar, och får inte det så ofta längre... Tänkte vara ett snällt barnbarn. ;D Han blev glad! :) <3

Nu ska jag ta och fortsätta dansa till min bra spellista och börja städa mitt rum så det är fint när jag lämnar på söndag! (fast jag har nog hunnit stöka ner det tills dess.... :p) Jag ska nämligen åka upp till Stockholm för att praoa på söndag, ska vara på min kusins förskola och även bo oss kusse och moster. :) Det ska bli riktigt kul! :D

//Josefin♥


joggning

Hela huset håller på att bli fint. Jag har städat mitt rum, på riktigt! Inte bara dammsugit utan plockat bort från hyllor och dammat lite. Har även gjort en chokladtårta med kokos. :)
Mitt i mitt städande fick jag lust att gå ut och springa, så det gjorde jag. Ibland får jag det, men det är sällan så har bestämt mig för att när jag känner för det gör det! Annars kommer jag aldrig komma ut för tycker det är väldigt tråkigt. Men om jag väl har kommit ut och då börjar tänka; åh, vad tråkigt detta är så skulle jag aldrig kunna vända. När man är ute så har man kommit halvvägs. xp Och jag tycker det är helt okej att börja gå ibland. Du är ju fortfarande ute och rör på dig och om du går rakt en bit är det också motion. Jag har en runda jag brukar springa som är ca 4 kilometer som rätt skön. När man är väldigt trött, efter ungefär halva vägen kommer en jättelång nerförsbacke som gör att man får ny kraft. Brukar inte springa hela vägen men idag gjorde jag faktiskt det och jag är väldigt stolt över det. Jag brukar börja gå en liten bit, men när kom dit gick det folk som jag kände där och då kan man ju inte börja gå! Så det blev att jag sprang hela vägen. :)
Och sedan när jag kommer hem från rundan kör jag lite sit-ups, armhävningar och en annan övning som jag inte vet vad den heter. Och så känner man sig så nörj och pigg. Egentligen borde man ut och träna oftare. Kroppen mår ju bara bra av det, det finns inget fel med att göra det. Bara du gör det i den mängden du känner att din kroppen klarar av.
Har ni en runda ni brukar springa och ni vet inte hur lång den är? Gå in på jogg.se för där kan du mäta din sträcka. :)
 
Nu ska jag göra iordning det sista och sedan mig, för idag är det nämligen kalas för mig (det är därför vi bakar tårta och städar). Idag blir det för släkten och näta lördag ska jag ha för kompisarna. :D

Hoppas ni har en bra lördag!:)
//Josefin♥

tjejkväll

Tänkte berätta om kvällen med konfirmationstjejerna. :)

  Kom dit vi halv sex, då bara Sandra och Nicco var där. Vi pratade lite och väntade på de andra. När alla kommit beställde vi pizza och pratade lite mer. I början var det lite stelt. När pizzan kom gick vi till uterummet i sandras hus och där blev vi kvar resten av kvällen. Hade jätte trevligt! Vi pratade om allt möjligt. Hästar, skvaller, killar, fotboll, Elin och Jennifers cykelsemester som de skulle dagen efter och hade inte planerat något (men de kom iväg och vad jag hörde igår hade det gått bra!) och massor av annat. Vid nio var det någon som föreslog att vi skulle se på film, men bestämde att vi skulle stanna kvar och vara sociala istället. 
 
När man var liten tyckte man alltid det såg så tråkigt ut när mamma och hennes kompisar bara satt och pratade med varandra, men nu förstår jag vad dom kände. Som Sofie sa: vi ser ut som 50-åriga tanter. xp Det stämmer inte riktigt. Visst ser vi ut som 50-åriga tanter när vi pratar, men även alla andra tjejkompisar i alla åldrar. Från nu och resten av våra liv kommer vi sitta och prata med kompisar. Det är en bra sak med att vara tjej, det verkar inte som killar samlas ett gäng och bara sitter långt in på natten och pratar. Om de träffas och sover över är  det oftast lan och hur mycket pratar man då? (men jag säger inte att alla killkompisar har det så men de flesta.)
 
Egentligen hade vi bestämt att jag skulle ringa när jag ville bli hämtad, men senast halv 11 för mina päron skulle jobba dagen efter. Men när klockan nästan var halv 11 kände vi oss inte klara så då fick jag sjuss(stavnig?) med Sofie på hennes moppe och låna en hjälm av Sandra när de andra åkte hem. Vi är smarta, så vi stannade till 12. Det var perfekt och vi har bestämt att vi snart ska träffas igen, kanske i Timmervik. ;)

Tack tjejer för en mysig kväll, och att vi hade sååå mycket att prata om trots att vi inte träffats sen augusti. Och nu ska det inte dröja så länge tills nästa gång, det ska vi se till! :D <3

//Josefin♥

första doppet

  Idag gjorde jag det för första gången 2009, badade i havet! Det känns bra. ;) Var nere på stranden mede Julia och Louice, det blåste lite kyligt och man hade direkt ingen lust att bada men när jag väl har bestämt mig att bada, då gör jag det! Och så blev det. Först var det kallt, när jag gick i med bara benen, men sen när jag sprang ut gick det bättre. Och efter att ha doppat sig var det rätt skönt, tyckte Julia och jag. Louice är lite av en badkruka och hon doppade sig efter lite tjat, men gick upp direkt igen. Jag och Julia var kvar ett tag, men sen fick vi gå upp och göra sällskap med krukan. xp

  Vi hade en disskution om när man har doppat sig. Är det när man har doppat kroppen, till halsen eller måste hela kroppen ner, med huvud och allt? Jag tycker att hela kroppen ska vara blöt, inklusive hår och huvud. Annars kan man säga att när man blött ner fötterna att man har doppat sig. Vad tycker ni? :)

  Efter ett dop i havet blir hela en salt och god. Man känner sig rätt smutsig, men det känns sommar. Gillar det och doften av saltet. Sommar har så många olika dofter. Salt, solkräm, gräs, grillning är några av dom och trots att det är första grillningen man känner doften av får man lite sommar-feeling.

//Josefin♥

RSS 2.0