Blev en blåvit förlust. Krävde en härlig timmes pw. Och systermys. Med pizza. Och fucking Åmål. Så mycket nostalgi. Både från 90-talet med kläderna och från för några år sedan med festerna, högstadiet osv. Och Johan Hult i filmen. Så himla skronkig. På sättet asså! Killar framställs ofta som häftiga och känslokalla i filmer men han är godheten själv och jättekär. Gosigos. Samtidigt måste jag säga att filmen känns lite före sin tid. Den är gjord 1998 och handlar om homosexualitet. Det är 15 år sedan, det känns som det ämnet inte alls var lika accepterat i samhället. Tänk vad få filmer det fortfarande inte görs som berör ämnet. Allt ska vara familjen Svensson i landet lagom. Jag höjer flaggan för budskapet i filmen, som är den enda tillsammans med Patrik 1,5 jag kan komma på som handlar om det, samt att de vågade göra den redan då.