- Humörsvängningar. Asså, känner ni mig, vet ni om dem. Kan ha riktiga gnälldagar, där mycket är fel, där jag är helt tyst. Väl vill umgås med en sådan?

- Noll motivation. Vad tjänar det till att plugga? Att leva ens? Vill bara grotta ner mig i sängen och bryr mig egentligen inte om vad jag missar. Vad finns det för nytta ändå?

- Hunger. Jag vill äta allt och alla. Och då menar jag det. Har sjukt matsug och hade varit näjd om jag hade något att konstant att tugga på. Inte jätteviktigt vad det är. Morot, äpple, choklad, chips, tom tuggummi funkar i krissituationer eller mellan varven. Men utan matsuget blir varje kille jag ser attraktiv och kan tänka mig i stort sätt vemsomhelst. Det är ju bara en tidsfråga innan jag går fram till en random dude... Farligt!

- Fulhetsfaktorn. När jag äter det som föregående punkt säger så känner jag mig inte direkt snyggast i världen. Förklarar även varför min mage ser gravid ut en fjärdedel av månaden och klär mig i stora tunikor (Fördelen är att det ibland även är snyggt och att jag aldrig har åtsittande kläder så ingen märker någon skillnad.)

Men som tur är finns det trots detta människor som vill umgås med mig och idag envisades tre av dem att jag skulle stanna i stan vilket var det bästa de kunde göra! Vill hem men mår bättre i sällskap. Så är nu påväg hem efter fika med mina babes i Haga där jag åt Göteborgs godaste semla enligt GP. Och den var sjukt god! I klass med Jörlandas faktiskt!